Början på något nytt

Idag börjar något nytt. Egentligen för sex veckor sedan. Eller fyra, beroende på hur man räknar. Jag och D ska få ett barn tillsammans. I mars, så det är ett ganska långt tag kvar. Oändligt långt. De säger att det är början på en livslång oro. Jag oroar mig konstant för allt man kan tänka sig, så just det gör mig lite nervös.

Just nu oroar jag mig för att berätta på jobbet. För D:s föräldrar som bor på andra sidan jordklotet. För vänner, fast det är förstås mindra läskigt. Och så oroar jag mig för det som inte får hända, att barnet inte stannar kvar. Många berättar inte för någon förrän efter tre-fyra månader. Jag tror inte jag kan vara tyst så länge. Det upptar så stor del av min värld just nu att jag vill skrika ut det över taken.

Det känns lite läskigt att börja blogga. Svårt att dra gränser för vad man ska lämna ut. Men man vänjer sig nog. Och jag tror att det blir lite som att skrika ut det över taken.

Jag har inte bara tänkt skriva om barnet, utan om livet och allt omkring. Samtidigt är barnet en stor delav livet just nu. Jag känner hur den växer hela tiden. Det känns jättekonstigt. Jag trodde knappt man skulle märka av det i början. D säger att om jag redan känner av det nu när barnet bara är några millimeter långt just nu, så ja, det kommer ju inte att bli mindre direkt.

Men det är bara roligt. Hade ångest innan. Satt och grät i soffan och tänkte på allt jag inte hunnit med än. Fast det var i beslutsfasen. Nu är allting bara roligt!! Och livet är underbart.